sábado, 5 de febrero de 2011

FOLK OCH RACKARE GRUPO MUSICAL TRES CANCIONES Y UNA MELODÍA


"arpa de llave"

Ayer y hoy ha hecho mucho viento. Será que se pasa por aquí una colita del huracán de Queensland? Una pizquita?.....
A veces algún motivo me recuerda una canción, una melodía. La música que hoy incluyo, la oí por primera vez en dos discos que Peter tenía (tiene) y que me encantaron desde la primera vez que los escuché, sin saber siquiera una palabara de sueco.
Luego compraría yo un disco compacto doble que incluía muchas otras.

Este grupo, consta de tres hombres y una mujer, ella, Carin, con una voz preciosa. Folk significa gente, rackare : bribón, o sea " Gente y bribones"
El cuarteto comenzó cuando en 1970, en un festival de música de violinistas, de esos que aún se llevan a cabo durante los veranos en Dalarna y otras regiones de Suecia, se encontraron Carin Kjellman y Ulf Gruvberg.
Luego se les uniría Jörn Jensen y Trond Villa.
Se les considera un grupo sueco , a pesar de ser la mitad del grupo de origen noruego, por cantar en sueco.
Más adelante cambian dos miembros y como no estaban muy satisfechos con el resultado, se disuelve el grupo en 1985 (qué tristeza!!!!).
Su último disco fue Rackbag en 1985, en el 86 se separan.
Decidieron revivir la música folclórica y medieval.
Uno de los instrumentos típicos y "clave" es e l" arpa de llave" (llave-instrumento de cuerda), que es de origen sueco. (Una de las primeras, de Gotland, de 1350...)
Es un instrumento de cuerda frotada, se le puede comparar con la zanfona y la vihuela española.
Este instrumento no era muy popular hasta que en los años 60-70 empezó a tocarse de nuevo. Algunas tienen 16 cuerdas y unas 37 teclas... Algo para aprender si se tiene tiempo...

La primera canción, porque siempre sopla el viento, y fue la que me hizo traer a la memoria a este grupo. Haré una traducción más bien literal, para que quienes lean el blog y no entiendan sueco, oigan de qué se trata. Si alguien que lo lea, tiene una traducción mejor, bienvenido con comentarios y yo corrijo.

LAS DOS HERMANAS


Där bodde en bonde vid sjöastrand
Allí vivía un campesino cerca de la orilla de un lago
Blåser kallt kallt väder över sjön
Sopla un viento frío, frío sobre el lago
Och tvenne döttrar hade han
Y dos hijas tenía él
Blåser kallt kallt väder över sjön

Den ena var vit som den klara sol
La una era blanca como el sol claro
Blåser kallt kallt väder över sjön
Sopla viento frío...
Den andra var svart som den svartaste kol
La otra era negra como el más negro carbón (hmmm sería que la campesinita.....)
Blåser kallt kallt väder över sjön

Vi tvättar oss bägge i vattnet nu
Bañémonos ambas en el agua ahora
Blåser kallt kallt väder över sjön
Sopla....
Så blir jag väl som viter som du
Así me vuelvo yo tan blanca como tú
Blåser kallt kallt väder över sjön

Å tvättar du dig både nätter och dar
Aunque te bañes día y noche
Blåser kallt kallt väder över sjön
Så aldrig du blir som viter som hjag
No por eso te pondrás tan blanca como yo

Blåser kallt kallt väder över sjön

Och som de nu stodo på sjöastrand
Y ahora que estaban de pie a la orilla del lago
Blåser kallt kallt väder över sjön
Så stötte den fulaste sin syster av sand
Empujó entonces la más fea a su hermana al agua
Blåser kallt kallt väder över sjön

Kära min syster du hjälp mig i land
Hermana querida, ayúdame a salir
Blåser kallt kallt väder över sjön
Och dig vill jag giva min lille fästeman
Y te ofrezco mi pequeño prometido
Blåser kallt kallt väder över sjön

Din fästeman honom får jag ändå
Tu prometido mío será de todos modos
Blåser kallt kallt väder över sjön
Men aldrig ska du mer på gröna jorden gå
Pero tú nunca jamás caminarás por esta verde tierra (hermanas???)
Blåser kallt kallt väder över sjön

Där bodde en spelman vid en strand
Allí, cerca de la orilla vivía un violinista (de nyckelharpa seguro...)
Blåser kallt kallt väder över sjön
Han såg i vattnet var liket det sam
Él vio a la muerta flotando en el agua
Blåser kallt kallt väder över sjön

Spelemannen henne till stranden bar
El violinista la cargó hasta la orilla
Blåser kallt kallt väder över sjön
Och gjorde av henne en harpa så rar
Y de ella hizo un arpa tan hermosa
Blåser kallt kallt väder över sjön

Spelemannen tog hennes guldgula hår
El violinista tomó sus cabellos dorados
Harporsträngar därav han slog
De ellos hizo las cuerdas del arpa
Spelemannen tog hennes fingrar små
El violinista tomó sus pequeños dedos
Gjorde harpan tapplor på
Y de ellos hizo las clavijas (?)
Spelemannen tog hennes snövita bröst
El violinista tomó sus pequeños senos blancos
Harpan hon klinga med ljuvelig röst
Y el arpa sonaba con la voz más encantadora

Så bar harpan i bröllopsgård
Entonces llevó el arpa al lugar de la boda
Blåser kallt kallt väder över sjön
Där bruden hon dansar med gulleband i hår
Donde la novia bailaba con cintas amarillas en los cabellos (vaya prometido, ya con la hermana...)
Blåser kallt kallt väder över sjön

Trenne slag uppå gullharpan rann
Tres sonidos salieron del arpa
Blåser kallt kallt väder över sjön
Den bruden har tagit min lille fästeman
Esa novia me ha quitado a mi pequeño prometido
Blåser kallt kallt väder över sjön

Om söndan så satt hon i brudstol röd
El domingo estaba sentada en la silla roja de la novia (?)
Blåser kallt kallt väder över sjön
Om måndan hon brändes i aska och dö
El lunes fue quemada y en cenizas se convirtió
Blåser kallt kallt väder över sjön
Sopla un frío, frío viento sobre el lago


EL PODER DEL ARPA


Herr Peder han rider sig söderunder ö.
El señor Peder va cabalgando hacia una isla del sur
Där fäster han sig vid så vänan en mö.
Allí se junta con una doncella... (?)
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.
La más querida de todo mi corazón, de qué te lamentas (por qué lloras?)

Inte sörjer jag att vägen är lång
No me lamento yo de que el camino sea tan largo
Och inte sörjer jag, att sadelen är trång
Y no me lamento de que la silla de montar sea tan estrecha
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

Inte sörjer jag för sadel eller häst
No me lamento de la silla ni del caballo
Inte sörjer jag, att du haver mig fäst
No me lamento de que tu estés encariñado conmigo
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

Inte sörjer jag för det att jag är ung
No me lamento de que yo sea tan joven
Att bära gullkronan, hon är inte tung.
De llevar una corona amarilla, no es tan pesada
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

Jag sörja, jag sörja, jag sörja väl då
Yo lloro, yo lloro, yo lloro entonces
Jag vet ju så väl, hur det mig lär gå.
Yo sé muy bien, qué va a pasar conmigo
Min hjärtas allra käraste vad sörjer du då.

Utanför den bredan bro
Más allá del ancho puente
Där miste jag mina systrar två
Allí perdí a mis dos hermanas
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

Jag ska göra den bron så bred
Yo voy a hacer ese puente tan ancho
Även om hon kostar mig tolvtusen träd
Aunque me cueste doce mil árboles
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

Jag ska göra den bron så stark
Yo voy a hacer ese puente tan fuerte
Även om hon kostar mig tolvtusen mark
Aunque me cueste doce mil marcos
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

Själv så ska jag bredvid dig rida
Yo mismo cabalgaré a tu lado
Fem av mina män på var och en sida
Cinco de mis hombres a cada lado
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

När som de komma till borgaregrind
Así que llegaron al borde del castillo
Där dansade en hjort, där spelade en hind
Dansaba allí un venado, allí jugaba una cierva
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

Å männen såg nu på djuren bara
Los hombres ahora sólo miraban los animales
Ensam lät de den jungfrun fara
Sola dejaron irse a la doncella
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

När som hon kom å den bredan bro
Cuando ella llegó al ancho puente
Där stapplade hästen på fyra guldskor
Allí vacilaba el caballo sobre sus cuatro zapatos de oro
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

Fyra guldskor och fem guldsöm
Cuatro zapatos de oro y cinco clavos de herradura de oro
Den jungfrun föll i stridan ström
Esa doncella .............(lo siento, no sé)
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

Herr Peder han talte till sin lille smådräng
El señor Peder le habló a su pequeños sirvientes
Och hämten mig hit min gullharpesträng
Tráiganme aquí mi arpa de cuerdas amarillas
Herr Peder, han spelade så ljuvligt
El señor Peder tocó tan preciosamente
Att fåglarna på kvistarna de dansa därvid
Que los pájaros entonces en las ramas bailaban
Han spelade barken av hårdaste trä
Él tocó como la corteza del más duro árbol
Han spelade barnet ur moderns knä
Tocó hasta que el niño se bajó de las rodillas de la madre
Han spelade vattnet ur bäcken
Tocó como el agua del riachuelo (....interpretaciones mías, si alguien sabe más exacto....)
Han spelade ögonen ur näcken
Tocó hasta que se le salieron los ojos al fauno de los torrentes

Herr Peder, herr Peder du spela ej så hårt
Señor Peder, señor Peder no toques tan fuerte
Du skall så gärna din unga brud få
Tú vas igualmente a tener tu joven novia
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

Min unga brud henne kan jag väl få
A mi joven novia bien la puedo tener
Men jag vill också ha hennes systrar två
Pero también quiero a sus dos hermanas
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

Och där blev glädje och mycken fröjd
Y así hubo mucha alegría y regocijo
Och systrarna voro med svågern nöjd
Y las hermanas estuviron satisfechas por lo que hizo el cuñado
Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då.

Y una melodía, me parece que tiene mucho parecido con la música folclórica irlandesa. Para Roger Casement, persona(je) del Sueño del celta, quién lucho por la justicia para los negros trabajadores del Congo belga, los indios del Amazonas y por la independencia de Irlanda!



No hay comentarios.:

Publicar un comentario